Under hösten 1830 bestämde guvernören på Tasmanien, George Arthur att kolonins värsta fångar, de som blivit dömda till mer än sju års fängelse skulle skeppas till Port Arthur. De flesta som blev förda dit var återfallsförbrytare, människor som hade begått allvarliga brott i New South Wales eller människor som begått brott som stöld i London skickades hit från överfulla fängelser.
Tasman Penisula som den då öde halvön kallades var det perfekta valet för syftet. Guvernören kallade platsen för ett naturligt fängelse då det enda som förband halvön med fastlandet var Eaglehawk Neck, en smal landremsa inte mer än 100 meter bred. Fängelset ansågs vara lika svårt att ta sig ifrån som Alcatraz eller Djävulsön. För att hindra fångarna från att fly stationerade man ut vakter vid den smalaste delen och man hade även fastkedjade blodhundar i en barriär för att förhindra flykt. Man spred även rykten om att vattnen skulle vara fullt med hajar.
Port Arthur var det mest fruktade strafflägret i hela brittiska imperiet och det förknippades med skräck och omänsklig grymhet. Man piskade ofta fångarna i försök till att få dem att lyda, en del kunde ta upp mot 3000 totala rapp under sin vistelse. 1848 byggdes Model House, man lämnade den fysiska bestraffningen och gick över till psykisk. Fångarna isolerades totalt från varandra, när man lämnade sin kolsvarta cell fick man ha en tygpåse över ansiktet. Vakterna uttalade aldrig fångarnas namn utan nummer angavs varje fånge. Många fångar försökte begå självmord efter några dagar. Fångvaktarna och befälhavarna hade i fina utsikter över hamnen och havet, vackra trädgårdar, bibliotek och cricketplaner. Asylum, dårhuset som byggdes 1867 var den sista större byggnaden som uppfördes, där finns idag ett museum med fängelsets historia och en samling med material som använts på strafflägret.
När man står på de välklippta gräsmattorna och tittar ut över Port Arthur och de grönskande kullarna är det helt omöjligt att tänka sig att området en gång kallats ”Hell on Earth”. Området som liknar en stillsam engelsk park är idag Tasmaniens främsta turistattraktion.
Den 28 april 1996 blev Port Arthur återigen ”A Hell on Earth” när den 28 årige Martin Bryant gick in på Broad Arrow Café. Ur hans väska drog han fram ett halvautomatiskt gevär och började vilt skjuta folk, massakern fortsatte utanför caféet. Totalt dog 35 personer och 19 skadades.
Under rättegångarna framkom det att Martin Bryant var djupt störd och var på gränsen till mentalt handikappad. Han hade under hela sitt liv haft svårt att få vänner och gjorde därför flera utlandsresor, under flygresorna kunde han prata med passagerarna bredvid honom. Martin Bryant blev dömd till 35 livstidsdomar plus 1035 år utan chans till benådning. Massmorden i Porth Arthur ledde till ett förbud av alla helautomatiska och halvautomatiska vapen i Australien.